Jag måste erkänna det. Jag hade svårt som fan för Buck som var vår Vorster i familjen Duved, men när pappa smsade mig idag och berättade att han har blivit påkörd av tåget så fällde även jag en tår eller 20... Min älskade lillasyster Precious tyckte verkligen om den hunden och jag älskar ju henne så självklart led jag med henne.. Och även om jag hade svårt för honom så fanns det så klart en plats för honom i mitt hjärta också...

Han, som kunde mula i sig 40 nybakta lussebullar bara för att man vände ryggen åt.

Eller han, som man kom på X antal ggr stå med tassarna noggrant utplacerade mellan plattorna på spisen så att han inte brände dom medans han åt upp vad än som fanns i stekpannan..

Eller han, som så försiktigt bar med sig ett vattenglas från köket utan att spilla en droppe på golvet och tillslut hällde ut det i Pappa och Uckas säng...

Ja vi har haft många bråk, skrik och vansinnesutbrott på den hunden.. Men till och med jag, visserligen med några droppar alkohol i blodet, har kramats och busats med honom... Tror inte att det var han "personligen" som jag inte riktigt gillade... Jag är ingen hundmänniska helt enkelt....

Men jag måste som sagt hedra honom med ett inlägg här....

Jag kommer nog faktiskt att sakna dig, Buck... Ingen ville att det skulle sluta så här...

Jag hoppas verkligen att du har oändligt med mat, där du är just nu.

(Inte min Amandla då alltså för hon är ju en BRA Bögjävlel)

Jag ser bara svart